/
/

Publicerad: 14 sep 2020

Att vara tillbaka i skolan efter coronavåren - tre gymnasieelever berättar

När gymnasieskolorna stängdes för distansundervisning i våras kastades elever och personal in i en helt ny situation. Mohammed Nasser, Zeynep Boije och William Höghielm går alla i årskurs två på Duveholmsgymnasiet, och har helt olika upplevelser av distansvåren. Stressigt och svårt, eller lugnt och skönt?

William Höghielm, Mohammed Nassar och Zeynep Boije.

William Höghielm, Mohammed Nassar och Zeynep Boije i Duveholmsgymnasiets ljusgård.

Deras generation har en unik upplevelse i modern historia – en upplevelse som dock snabbt blev vardag, och lite krånglig sådan, när personal och elever försökte navigera distansundervisningen.

– Om man tänker efter har det varit ganska sjukt ändå. I början när corona kom trodde man inte det skulle bli så stort. Jag minns att vi kollade nyheterna, och så tänkte man att omg, nu är det typ två coronafall, och någon vecka efter det stängde skolan, säger Zeynep.

Men efter en tid har corona blivit det nya normala.

– Det är lite som, syns det inte, finns det inte. Man tänker inte på det lika mycket längre, säger William.

Mohammed går andra året på introduktionsprogrammet. För honom var det en stressigt att plugga på distans.

Mohammed Nassar.

Mohammed tyckte distansstudier var stressigt och krångligt.

– Tekniken funkade oftast, men det var ändå stressigt. Ibland missade jag lektioner, ibland förstod jag inte och då gick det inte att fråga läraren direkt. Ibland när jag ville fråga något fick jag vänta i flera dagar, och det var inte bra. Är man här kan man få hjälp direkt.

Zeynep, som går samhällsprogrammet, har en helt annan upplevelse.

– Jag tyckte det var skönt och för mig gick de väldigt bra, men det beror på vem man är. Jag har lätt att ha struktur och har lättare att koncentrera sig när jag är ensam. Det gick nästan bättre än vanligt med skolan.

William, som går estet och mediaprogrammet, tyckte också distansvåren funkade bra.

– Jag har kunnat jobba bra, det är ju lugnare att vara hemma, man blir inte störd. Och har man en lång håltimme kan man släppa skolarbetet en stund och göra något man tycker är kul en stund. Men jag har saknat gemenskapen med kompisar.

William Höghielm.

William Höghielm har fått skjuta upp en del praktiska moment från årskurs ett till årskurs två.

Våren har präglats av inlämningsuppgifter. Tekniken har ibland krånglat, och alla tre berättar att man fått bli duktig på att lösa problem själv, både i skolarbetet och med tekniken.

– Dessutom har vi fått skjuta upp en del projekt. Vi skulle till exempel ha gjort ett nyhetsprogram, men då måste vi vara i skolan, så det fick skjutas upp till tvåan i stället, säger William.

Lektionerna skedde via länk eller inspelade videoklipp. Enligt eleverna var situationen lättare att hantera för somliga lärare.

– Man har suttit några gånger och väntat en halv lektion på att det ska fungera. Lärarna kunde gått ihop lite mer och hjälpt varandra och gjort på samma sätt, så strukturen varit liknande, säger William.

Men på somliga sätt har våren också tvingat utvecklingen framåt, och för eleverna är det nu mer självklart med självständigt arbete hemma.

– Om man inte mår bra är det lättare att slå på datorn än gå till skolan. Det kan vara bra för de som inte orkar ta sig till skolan av olika anledningar, kanske kan det fungera som ett stöd om man inte orkar, säger Zeynep.

Och lärkurvan fortsätter. Sedan skolan öppnade har man fortsatt jobba med hur man ska ta sig an undervisning på ett coronaanpassat sätt, och där ser eleverna en del förbättringspotential.

– I matsalen är det ofta fullt och kö, särskilt där man tar dryck. Många följer inte lunchtiderna, och oavsett om man gör det är det fullt ändå, säger William.

Zeynep Boije.

Distansundervisning på ett roterande schema kanske kunde vara ett sätt att lösa trängsel i skolan, tror Zeynep.

– Vissa skolor i Sverige har ju distans var tredje vecka eller var tredje dag på ett roterande schema för de olika årskurserna, så hela skolan aldrig är på plats. Det kanske kunde vara något, säger Zeynep.

Mohammed, som åker buss till skolan varje dag, berättar att bussen ibland är full. Extra bussar sätts in, men att få eleverna att ta en senare buss än de tänkt sig är inte det lättaste.

Trots att de ser utrymme för förbättring, tycker alla ändå att det känns bra att vara tillbaka i skolan igen. För Zeynep känns det som en nystart, och även om William tyckte det funkade bra hemma, känns det bättre att vara tillbaka i skolan. Och båda håller med Mohammed när han säger:

– Att få träffa våra kompisar, det var det bästa.