Ing-Marie Frössevi kommer upp till Viadidakts lokaler i Kullbergska huset en eftermiddag i slutet av december. Hon tittar sig omkring för att se om det finns några välbekanta ansikten att hälsa på. Ingmarie blev indragen i arbetet med den nya förvaltningen då hon satt som förvaltningschef för gymnasieskolan i Katrineholm. Hon var en av krafterna i bakgrundsarbetet till organisationen och blev sedan Viadidakts första förvaltningschef. Bakgrunden till organisationen var att resurserna var mindre och man ville hitta ett sätt för att skapa en större samverkan för att få ut det mesta av de resurser man hade. Ing-Marie använder ordet imaginär organisation för att förklara.
– Vi ville skapa en organisation där resurserna är små, men genom samverkan så blir organisationen större än vad den egentligen är, förklarar Ing-Marie Frössevi.

”Viadidakt har alltid varit en levande organisation”

Ing-Marie berättar att starten på organisationen var en ganska turbulent period där alla delar var tvungna att bli förankrade i hela förvaltningen.
– Formen på förvaltningen var annorlunda för kommunala organisationer då det var väldigt nytt att kommuner samverkade kring de frågor Viadidakt gör. Det var en process att få människor att förstå och se nyttan med arbetsformen, säger Ing-Marie Frössevi.
Ing-Marie förklarar att hon alltid har ansett Viadidakt som en levande organisation i ständig förändring och utveckling. Det var redan från start viktigt att satsa och se vilka möjligheter som finns. Ingmarie menar att en av de viktigaste delarna med Viadidakt förklaras med orden flexibilitet och möjlighet.
– Kontakten med högskolor och möjligheten till distansstudier är jätteviktigt. Det gör att man har möjlighet att bo kvar här men kan läsa saker från hela Sverige. Det öppnar upp för att fler kan studera och säkert vill, säger Ing-Marie.

”Utan spaning ingen aning”

När Ing-Marie får frågan om vilka möjligheter och eventuella hinder Viadidakt kan stöta på i framtiden svarar hon direkt;
– Utan spaning igen aning!
Med dessa ord menar Ing-Marie att omvärldsbevakning måste bli en ännu viktigare del i arbetet.
– Det gäller att se vad som händer omkring oss för att kunna veta vilka behov som finns. Man måste följa med när samhället förändras för att veta vilka utbildningar människor kommer behöva för att klara sig i arbetslivet i framtiden. Jag är säker på att det kommer se väldigt annorlunda ut mot i dag, säger Ing-Marie Frössevi.

TEXT: Linnéa Björndahl
BILD: Sirpa Abben